Att flyga och cykla i en dröm

 

Natten mellan måndag och tisdag drömde jag att jag var på flygresa tillsammans med pappa och Victor. Detta plan landade efter ett tag för att ta en paus. Victor och jag gick då iväg för en promenad. När vi sedan skulle dra tillbaka var Victor jättesölig, och jag blev arg på honom för att jag blev rädd för att planet skulle åka utan oss, men jag hade honom bara att tacka. För när vi precis skulle komma in på flygplatsområdet (som för övrigt var en helt vanlig gräsplan) exploderade planet, och jag gav Victor en kram för att han hade segat sig på. Pappa var en av de få som överlevde explosionen.

En annan dröm som inträffade natten till onsdagen handlade om cykling. Helen skulle cykla till mig från Vimmerby, och jag skulle cykla och möta henne. För er som inte vet kan jag tala om att det är tre mil mellan mig och Vimmerby! Så att det var jobbigt är väl det ingen som tvekar på, dessutom var det mörkt och det regnade en massa! Usch.

Jag slog upp i ett drömlexikon vad det betyder när man drömmer att man cyklar. Jag citerar: "Om du drömmer att du åker på en cykel är det ett tecken på att du har en rastlös tid framför dig. Du kommer att söka efter ro och harmoni men bara mötas av oro och problem." (http://www.kolumbus.fi/~seanhype/virtual/)

Trevligt.

Unfair

 

Det är orättvist. Så jävla orättvist mot er.

Varför?

Bra Drömmar

 

Egentligen borde man älska mardrömmar - för det finns nästan inget bättre än att vakna då. Det är så skönt, att veta att det bara var en dröm.

Alltså borde man då hata bra drömmar. Det är HEMSKT att vakna efter att ha drömt något helt, totalt underbart. Det är hemskt att hata att det bara var en dröm.

Jag drömde en av de bästa drömmarna jag drömt i natt. Varför var jag tvungen att vakna?

Erstättaren för DH!

 

Nu när (mycket olyckligtivs) Desperate Housewives inte sänds under sommaren, har jag hittat en annan serie som jag följer. Inte lika bra som DH, men helt klart sevärd.

Det är få serier som får mig att skratta så som denna gör.

REAPER!

(Det allra roligaste i detta klipp börjar 1.00)

Sommarlov, matten igen och 18-årsdagen

 

Jag säger som Helen gjorde här om dagen då hon ringde: "Det har gått två veckor av sommarlovet... och jag är redan trött på det!" Vädret har hittills varit väldigt tråkigt och det enda man gjort är att ha suttit inne och glott. En sväng till sjukhuset har man också hunnit med, ojoj så roligt detta låter! Midsommarafton var dock trevligt, massa film och gott att äta tillsammans med min kära kusin! Sådant ska det vara mer av!

Emelie och jag pratade på msn förut och var väldigt glada över att vi inte läser någon matte i trean! Jaja, i know! Har nog nämnt den där idiotiska matten ett par gånger nu, men so what? Är man lycklig över att slippa något som varit en ren plåga hela året tåls det att upprepas! Något mer tal ska dock aldrig mer räknas! Hehe. Hade tänkt att ringa till de där människorna som gjort matteboken vi haft nu och klaga på att alla tal är dumma, men jag var så glad när jag skulle lämna in matteboken att jag glömde det. Jag gav ifrån mig en elak kommentar om boken (vilket INTE var första gången) en mattelektion då min lärare var i närheten, och han föreslog att jag skulle ringa och klaga. Något jag faktiskt funderat på tidigare...

På måndag, då ni! Då är det bara en vecka kvar till jag lämnar barnvagnen på riktigt och fyller 18! Woho! Jag förväntar mig att en massa saker ska förändras, så klart! Som att det alltid ska stå en burk öl på nattduksbordet i stället för mitt vanliga vattenglas då jag ska sova och att jag kan göra precis vad som helst, typ, stöka ner hela rummet totalt utan att någon tjatar på att det ska städas. Hm... är 18 en ålder då man även ska kunna ta ansvar? (För er som inte har humor är det meningen att ni ska skratta och förstå att allt detta var ett skämt... och för er som är tröga så var inte BOKSTAVLIGEN allt ett skämt, för 18 fyller jag faktiskt.)

Hoppas ni andra har ett hittills bra sommarlov, och att det forsätter så!

(Glöm ej att gratulera mig den sjunde juli!)

Inte så bussiga bussar...

Nope. Man ska inte bo här ute i Tuna.

Så tycker åtminstone de som bästämmer om bussarna.

För på midsommarafton går det inga bussar varken till eller från Vimmerby. Det är inte helt säkert, men jag kanske måste komma in dit då.

Just nu önskar jag verkligen att jag hade körkort.

Skoltankar

Min sista lektion innan sommarlovet ägde rum i dag. Det var historia och det var meningen att vi skulle se på film, jag själv satt mest och tänkte på annat. Jag menar, hur roliga är krigsfilmer, egentligen?

Hur som helst. Ledig nästa vecka, veckan därpå är det endast skolavslutning, så man kan nästan säga att jag har sommarlov nu. Sjukt vad tiden gått fort. Helt allvarligt, det känns inte alls som om det var länge sedan vi nyss började tvåan, jag minns de första dagarna så väl, beror det kanske på det? Jag vet inte, men de är klara som vattnet i en simhall. (Nu var jag allt fyndig!) Hur ser då jag på sommarlovet? Självklart ska det bli enormt skönt att äntligen få vara fri från dessa läxor och arbeten och prov och skit som kan jämföras med tortyr, det ska bli skönt att äntligen få ta det lugnt. Dock, är det som vanligt. Jag vill samtidigt inte, kommer sakna en massa människor, jag måste ju få skratta som jag brukar, på lektioner, raster eller i matsalen med mina fina vänner. Hur ska jag klara mig? Hur ska jag se på studenten om ett år? Jag vill så gärna ta studenten, samtidigt får man lite separationsångest. Uh, det orkar jag inte tänka på nu!

En av våra lärare, som även är vår mentor, ska sluta till hösten. Jag har aldrig någonsin fällt en tår för en lärare som ska sluta, men denna gång gjorde jag det när jag fick beskedet. Hon grät själv när hon berättade det, vilket bara gjorde allt så mycket värre. "Jag tycker om er så mycket, det är därför jag blir så ledsen." Antar att det kommer bli en sorglig skolavslutning.

Till hösten sedan får man väl se vad som händer. Eftersom gymnasiet ska byggas om kastas en del program ut överallt i Vimmerby så länge. Barn och Fritid är ett av de programmen som drabbas. Lokalen vi ska vara i är klar till första november, vad vi ska vara fram till dess, är det ingen som vet. Blir jag förvånad? Nej, det är precis som vanligt. Ska bli intressant och se vad som händer. Tredje året i övrigt blir nog rätt okej i alla fall, jag menar, jag läser ingen matte mer! Snacka om att hoppa högt och skrika utav glädje! Idrotten är också borta, vadå hur skönt som helst?

Nej, nu får det vara nog. Jag måste sova, god natt!

Smarthead Emma

Klockan är halv tolv.

Jag ska upp halv sex i morgon bitti.

Då är det skola och naturskola som gäller.

Emma är smart? Inte på långa vägar.

GAAAAAAAAAH

FUCK allting.

På människor som inte kan hälsa.

På bussar som aldrig kommer.

På hårfärg som ALDRIG blir som man vill.

På skuldkänslor.

På kärleken som ALDRIG går ens väg.

På skolan som HELA tiden proppar ens huvud full med en massa skit.

På datorn som går segt.

På betyg som går fel.

På att ha äckligt mycket tankar som stör en HELA tiden.

Ja, jag har en förbannat dålig dag... Det märks på språket.

Bläckpennan

Nu ska jag berätta en väldigt rolig historia som inte ägde rum på historian utan på naturkunskapen. Jag hade lånat en bläckpenna av Helen eftersom att min penna mystiskt försvunnit.

Ni vet den där "knappen" längst upp på bläckpennan, där man trycker så att stiftet ska komma fram, fastnade.

Jag: "Oj... den fastnade visst. Jag fixar det."

Helen: "Men neeej! Så där gör man inte..."

Jag: "Jo! Det funkar, vänta bara..."

Helen: "Nej, den går sönder då!"

Jag gav motvilligt pennan till Helen, som bokstavaligen tog i allt vad hon hade och slog stiftet på pennan mot sin skrivbok.

En bit av pennan flög iväg.

Och stiftet gick av.

Sedan slängdes pennan i papperskorgen medan både jag och Helen höll på att avlida av skratt. Emelie och jag kom sedan fram till att Helen inte ska jobba inom pennrepartioner, för då skulle företaget gå i konkurs.

Detta var en av de roliga sakerna som hände under denna lektion.

Hejsvejs!

Jag?

Gjorde ett personlighetstest med hjälp av min blogg. Testa på! http://www.prfekt.se/typealyzer/.

Här är mitt resultat, stämmer det?

Vårdaren (SF)

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

Make me Ill

Hejhej!

Jag vill vara sjuk i morgon.

Hejdåhejdå!

Shame on You!

Ibland hjälper det tydligen inte att man kämpar. Och vissa människor borde skämmas!

Jag blir så irriterad. Jkjdfdfsdfjhsdjfeuriwe.

John Blund hos mig?

John Blund bor på bussen. För jag (och Sofie) somnar alltid varje gång vi åker till skolan. I dag var han nog på besök i vår bil, för jag sov på vägen till Öland och även på vägen hem. Nu är jag stentrött och undrar ifall han är på semester hos mig fram till måndag då han återvänder till bussen igen? Man börjar undra.

Kan även tillägga att Amanda Jenssens platta är mycket, mycket bra!

Need to Calm Down?

Jag behöver nog lugna ner mig lite, andas. Vet inte riktigt vad det är, men känner mig väldigt uppjagad, eller något...

För några dagar sedan höll jag på att sätt andan i halsen då mamma kom in till mig där jag satt vid datorn och sa god natt. I går fick jag flera hjärtattacker då det knakade till i huset. Nyss pep mobilen till om att batteriet behöver laddas, jag höll på att trilla av stolen. Har även nästan svimmat så fort ett sms dykt upp.

Mitt hjärta kommer typ stanna snart... Hehe.

Sommarlängtan och förhoppningar...

Mitt sommarlov kan bestå av tre olika genrer:

   1. Lyckligt

   2. Hemskt

   3. Jobbigt osäkert och ångerfullt, men ändå pretty good...

Hm. Jag tror att den tredje genren kommer att vara den som visar sig. Kan få den ur spel, men jag vet inte om jag vågar.

Oavsett vad, så ska det ändå bli rätt skönt med sommarlov, skönt att komma bort från läxorna och hinna med gitarren och keyboarden som jag aldrig hinner med just nu och förhoppningsvis massa bad och roliga stunder med kusiner och vänner!  Uh, jag längtar...

Would you Dance, If I Asked You to Dance

Let me be your hero.

Would you dance
If I asked you to dance?
Would you run
And never look back?
Would you cry
If you saw me cryin'
Would you save my soul tonight?

Would you tremble
If I touched your lips?
Would you laugh?
Oh please tell me this.
Now would you die
For the one you love?
Hold me in your arms tonight.

I can be your hero, baby.
I can kiss away the pain.
I will stand by you forever.
You can take my breath away.

Would you swear
That you'll always be mine?
Would you lie?
Would you run and hide?
Am I in too deep?
Have I lost my mind?
I don't care, you're here tonight.

I can be your hero, baby
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away

Oh, I just wanna hold you.
I just wanna hold you, oh yeah.

Am I in too deep?
Have I lost my mind?
Well, I don't care, you're here tonight.

I can be your hero, baby
I can kiss away the pain, oh yeah
I will stand by you forever
You can take my breath away
You can take my breath away.

I can be your hero

Hero - Enrique Iglesias

Up and Down

Ångest. Ångest. Ångest.

Up and down.

Hur kan du vara så fin?

Du får mig att dra efter andan flera gånger om för att sedan få mig att le och slutligen gråta.

Tänk om du kunde skippa det sista.

Vad är Ditt Motto?

"Det är insidan som räknas".

"Lev dagen som den vore din sista".

"Hakunamata"

Motton. Det finns säkert tusen, men här ser du tre exempel som man ofta hör och läser. Förr, då jag läste intervjuer med diverse kändisar så kom ofta frågan "vilket är ditt motto?" fram. Jag vet att jag alltid var förundrad över hur de kunde svara, hur kunde de ha ett motto som de kände passade dem så bra? Varför hade inte jag något?

Okej, det är inte världens viktigaste grej, men jag har alltid känt att jag viljat ha något att gå efter, något enkelt som jag kan relatera till och få någon slags kraft ifrån. Ett motto, helt enkelt.

För en månad sedan, ungefär, dök det upp från ingenstans. Jag kom på att jag faktiskt gått efter det ett bra tag, jag visste att jag kunde relatera till det och jag kände att det verkligen var "jag".

Nu är du allt nyfiken, eller hur? Heh.

"Lite kan göra mycket". Så lyder det. Bra, va? Det är så rätt och så... klockrent, helt enkelt! För det kan verkligen vara så, lite kan göra så mycket!

Tänk själv; du har, enligt dig själv, en ganska tråkig t-shirt. Den är helt vanlig och verkligen inget särskilt med. Vad är då bättre en att plocka fram något häftigt smycke? Voilá, plötsligt är din t-shirt som ny! En ny frisyr kan också göra mycket, trots att håret är en ganska liten del av din kropp. Brukar du exempelvis aldrig ha håret uppsatt, så kan en vanlig hästsvans göra underverk. Tänk, vad lite kan göra!

Det handlar dock inte bara om kläder och utseende, verkligen inte! Du kan göra fantastiska grejer för någon genom att göra små grejer. En enkel sak som att till exempel le ett litet leende till någon du egentligen inte har så bra kontakt med, kan göra en dålig dag till bra dag för den personen. Den personen kanske då ler vidare och detta sprids allt bredare. Plötsligt ser du snart varenda människa le. Tänk, att göra detta endast genom att dra lite på läpparna!

Just nu är detta motto för mig väldigt bra. Kan tyvärr inte avslöja för mycket här i bloggen, men det jag kan säga är att jag vill gärna ha mer kontakt med en speciell person. Jag har försökt i en längre tid, och det går framåt, faktiskt. Sakta, men säkert. Bara genom att säga ett extra ord ibland eller visa sig något extra intresserad har gjort att det är bättre kontakt mellan... oss. Små vinkar, små tecken, små ord. Lite, helt enkelt.

Ett annat exempel är att säga något litet uppmuntrande till en vän, och han eller hon blir jätteglad bara för ett litet ord.

Jag är glad över att jag har ett motto, det är skönt, på något sätt. Och blir jag kändis någon gång i framtiden och får frågan "Vilket är ditt motto?" vet jag  nu vad jag ska svara.

Watch You^^

Jag skulle kunna se på dig och le för alltid.