Sportlov, not very good for me

Söndag. Söndag kväll. Sportlov, alltså ingen skola i morgon. Så är läget just nu. Jag borde kanske vara glad, förhoppningsfull och allt vad man nu ska vara inför ett lov, men jag är inte det. Det känns bara meningslöst och jobbigt. Jag tänker för mycket på loven, för det är då jag verkligen får tid, kommer fram till en massa saker. I skolan får jag vila från detta, då kan jag koncentrera mig på annat. Dessutom får man träffa folk man inte annars träffar.

Jag avskyr när allt ska vara så svårt jämt och ständigt. Det är nog inte meningen att livet ska vara lätt, jag har verkligen förstått det. Det som är allra viktigast är också svårast, oftast; vänskap och kärlek. Det svåra med de här två ämnena upplever jag nu. Samtidigt.

Det svåra med vänskapen, just nu:

En annan orsak till att jag inte ser fram emot lovet är att jag skulle fått umgås med en nu den här veckan, men det blev inte så. Jag vet inte om det beror på mig eller dig, kanske båda. Jag vill i alla fall inte att det ska vara så här, förstår inte vad som hänt. Det kanske bara är ett stort missförstånd från min sida, eller så är det som jag tror; du vill egentligen inte ha med mig att göra. Nawal, om du skulle läsa detta, vilket jag inte tror men i alla fall, förlåt ifall jag gjort något fel.

Det svåra med kärleken, just nu:

Ja, jag har nog tjatat om detta lite i bloggen förr, antar att det inte har någon verkan längre, om det nu någonsin haft det, men det är skönt att få ur sig allt i alla fall. Veckan som varit nu var ganska bra, jag var glad. Du fick mig glad, bara genom att finnas nära. Trots det är jag fortfarande väldigt svag, känns det som, kring detta. Jag vet inte vad jag ska göra, som vanligt. Eller, jag vet vad jag borde göra, men det är så svårt. Så otroligt svårt. Jag borde berätta allt, men är så rädd för att det ska bli helt åt skogen fel, som vanligt. När kommer jag ur detta, egentligen? Help, please?

Så, ja. Jag ser inte fram emot lovet. Jag kommer deppa över att det inte blev som det skulle och tänka sönder min hjärna om Dig.

Ha ett bra lov, alla ni andra!

Jag vill, och du?

Det finns så mycket jag skulle vilja.

Jag skulle vilja berätta, få det svaret jag önskar och sedan vill jag att allt ska vara bra.

Men det kommer aldrig att hända.

Jag vet precis hur det skulle se ut, jag har gått igenom det så många gånger i huvudet. Du och jag. Du och jag sitter på en bänk, jag berättar, du lyssnar. Jag vet precis vad jag skulle säga. Svaret vet jag också hur det skulle bli, och det är inte det jag vill. Det känns hopplöst, det är hopplöst, men jag tycker så mycket om dig.

Jag minns första dagen jag såg dig. Du är den jag minns bäst från den dagen, jag kommer ihåg att vi kom ut från det där stora rummet och den första jag såg var du. Allt stod stilla, jag kände något direkt, du såg inte mig, jag tror inte det, men jag iaktog vartenda steg du tog.

Sedan dess velade jag fram och tillbaka, osäker på ifall det verkligen var något. Men nu är jag säker, jag vet att det är något, något jag känner, något stort. Jag är förälskad.

Jag vill så gärna att du ska känna detsamma, men vill du det?

En Dröm För Mycket

Jag drömde om dig i natt.

Jag borde inte göra det, men jag saknar dig.

Allt kommer rasa, igen.

JA, JAG VET! JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT PATETISK!

Hej då.

Tyck Synd om Mig!

I går innan jag skulle somna tänkte jag: "när jag börjar känna smak utav maten så tänker jag till och med njuta av den äckliga". Trodde jag på det själv? Att jag ens tänkte tanken tyder på att jag är ganska desperat! Maten har inte smakat ett skit sedan i torsdags! Aja.

Jag är hemma i dag trots allt. Fick något så in sjutton ont i halsen i går kväll. Det värkte som bara den då jag försökte svälja och ska kanske därför åka in till vårdcentralen i dag. GUD SÅ GLAD MAN BLIR! Feber, förkyldning, hosta, ögoninflammtion och nu då halsfluss(?). Vad kommer härnäst? Öroninflammation? Skulle inte bli ett dugg förvånad!

Jag drömde i natt att jag var frisk och hade åkt till skolan - och det var faktiskt väldigt roligt där. Snacka om att jag blev grymt besviken av att vakna sedan! Usch, jag känner mig riktigt deppig. Tyck synd om mig! Fast, är jag bara frisk till på fredag så kan jag nog stå ut. Den där öroninflammationen får allt komma någon annan gång.

Just nu sitter det en okänd man i vårt kök. Pappa ska köpa en skördare(?) och har därför fått kontakt med en massa försäljare, och nu är en av dem här. Hoppas de inte tar sig en tripp hit, det är på egen risk säger jag bara. Jag ser inte alltför rolig ut. Mamma köpte en ögonsalva i går, man typ lägger ett lager mellan ögongloben och skinnet eller vad man ska säga, innanför ögat alltså. Äh, hur som helst, man ser skitsuddigt ett tag, jag är mycket glad över att jag inte ser så dåligt. Jag tog lite sådan salva för en halvtimme sedan, och ser fortfarande inte normalt. Det jag skulle komma till var dock att den här salvan åker alltid lite utanför ögonen också, så jag är helt gul runt om! Inte så vackert, därför är det på egen risk man träffar på mig.

Blev ännu en blogg om mina fina sjukdomar. Blir det en sådan i morgon också?

Skulle inte förvåna mig.

LYCKA!

I dag ser mina ögon lite mer normala ut = LYCKA! Jag är fortfarande förkyld, men är lite piggare ändå. Känns bra! Förhoppningsvis kan jag dra till skolan i morgon, får se hur jag mår i kväll.

Har precis skrivit klart mitt arbete om stress, känns skönt! Fick lite sistaminuten-tips av Sofie också via msn, tackar, tackar. Nu är det bara en uppsats och två rapporter kvar, dock har jag skrivit ungefär halva uppsatsen och lite på en av rapporterna.

På fredag blir det Melody Club! Ska bli kul, sedan på lördag fyller mamma 40 och då kommer en massa roligt folk hit (om jag inte smittat ner hela familjen till dess). Sedan är det bara en vecka kvar och efter det är det sportlov! Då ska jag till min kära Nawal. Något annat som är mindre kul är att jag ska till tandläkaren på tisdagen, klockan 9.30, men det får gå det också.

Förhoppningsvis kommer min blogg snart sluta handla om min förfärliga sjukdom. Håll tummarna!

Deppig, dumma sjuka

Jag är deprimerad.

Jag är deprimerad.

Jag är deprimerad.

Jag vill inte vara SJUK! Mina ögon mådde bra i går, och nu är de värre igen. Min förkyldning verkar aldrig avta. Och jag kan inte gå till skolan i morgon som jag sett fram emot ett par veckor.

HIMLA SKIT!

Jag vaknade med ihopklibbade ögon i dag igen. Det gick nästan inte att öppna dem, det var hemskt. Nu är det alldeles illröda.

Jag är deprimerad.

SJUKT händelserik dag

I dag har varit en väldigt händelsrik dag. Jag har spelat piano och även lite gitarr, har halvglott på teven (blev mest att tankarna for iväg åt andra håll), sprungit och snytit mig var 15:e minut och sprungit efter min katt Rags som fått för sig att vara väldigt olydig i dag. Flera gånger har han försökt gå upp för trappan, vilket han VET att han inte får, men i dag hade han fått för sig att det var okej. Pappas skrivbord har han hoppat upp på ett antal gånger, oj vad skönt det måste vara att sova på en massa räkningar.

Spännande, eller hur?

Min näsa rinner all the time, det dumma nässprayet hjälper inte, mina ögon är jättevackra (pappa tror att jag fått kinessjukan, hm). I natt var jag uppe 5-6 gånger, fyllde på vattenglaset, var på toa, sköljde ur ögonen (ögonfransarna hade kletat ihop, nej, det är INTE kul att ha ögoninflammtion) och en massa skit. Dagisbarns smittor är inte normala, jag tror jag aldrig mer ska ha praktik på dagis, vägrar bli sådan här igen.

Har ätit mat i dag som kunde varit så gott! Men som de flesta säkert redan vet är smaken inte densamma då man är förkyld, den existerar knappt. Så den Mexikanska Köttfärspajen som mamma köpte hem som brukar vara brännande stark var inte värre än en ostsmörgås, tacosen smakade nada och de annars så underbart goda dillchipsen var inte heller särskilt smakfulla.

Hoppas du mår bättre! Nu måste jag sluta, för det svider i ögonen.