What to Feel?

It was like my breath left my body.

The tears came right after.

Now I don't know what to feel.

 

fanfanfan.

And I Felt Sick

De flesta vet nog hur jag är, jag kan se alla möjliga sorters skräckfilmer i sträck utan att fara det minsta illa, jag tål att se operationer i tv utan att reagera något särskilt medan andra i familjen håller för ögonen. Jag kan dock gråta till filmer, men det hör väl egentligen inte hit... Det jag vill komma till är att jag hela tiden trott att jag tål att se äckliga och läskiga filmer, men inte längre.

Såg precis klart filmen "Snakes on a Plane". Titeln säger allt, filmen handlar om ormar som släpps lösa på ett plan av en galning. Då menar jag inte tre, fyra stycken, utan säkert 100 slingrande, slemmiga, både stora och små ormar. Jag har alltid tålt att se ormar på teve, i dokumentärer som Krokodiljägaren och dylikt, men detta var för mycket. De var överallt, bet människor, hoppade fram när man minst anade... Det var flera sorters kobror, en SKITSTOR boaorm(?) och en massa andra giftiga äckledjur.

Ni förstår säkert att jag ogillar ormar, och det gör jag. Får världens panik bara jag ser en liten snok på vägen här hemma. Men vet ni vad det värsta är? Under filmens gång, (gud, detta är SÅÅÅ lägligt) så spydde min älskade katt, Rags. Min mamma är och jobbar, pappa sover, min lillebror vågade knappt gå och titta vad som hänt... Så, den som fick fixa undan denna lilla olycka var ingen mindre än storasyster (alltså JAG) som satt och tittade på äckliga ormar på teve. Jag kan säga att jag INTE mådde bättre efter det, var sekunder från att själv göra något liknande som katten gjort, och nu mår jag illa som satan.

Det mest irriterande var ändå att så fort lilla Rags var "klar" gick han lugnt och snällt till ytterdörren och ville ut. Han kan glömma att han får komma in mer i kväll.

Ska vi slå vad om att jag drömmer om 50 kobror i natt som håller på att anfalla mig medan jag torkar upp min katts spyer? Gah.

Till er som har ormfobi, se inte den här filmen.

Den Största Förlusten

Hittade detta citat på http://www.livet.se/ord/kategori/K%C3%A4rlek:  Att bara älska någon utan att våga berätta det för personen är den största förlusten av alla. - Henrik Jonsson.

Förstår jag allt rätt vet jag vad jag borde göra.

I Need Some Love

Önska mig lycka till, jag har matteprov på onsdag.

Skulle även behöva en kram, dock inte för matteprovet.

<3<3<3 till er som står mig nära!

Suck För Mataffärer

Bara så ni vet ska ni aldrig gå i en mataffär med mig. För det lär ta år innan ni kommer ut. Nej, det är inte så att jag står och velar mellan gröna eller röda äpplen (för oftast är det mamma som har hand som sådana ärenden) utan jag hamnar nämligen ALLTID i fel kö. Suck.

I dag till exempel var jag på Konsum. Jag skulle handla bröd, något att dricka och en chokladkaka som jag kan smaska i mig på bussen i morgon då hela Barn - och fritidsprogrammet ska åka till Skövde. En resa som för övrigt är fruktansvärt onödig, då vi kommer åka buss i sammanlagt sex timmar för att vara där och glo på deras gymnasieskola i 3-4 timmar. Hur som helst, tillbaka till Konsum. Det fanns två köer, den ena var lång och den andra var kort. Den långa bestod av folk med massa korgar i handen. Den korta bestod bara av ett gammalt par med en kundvagn. Dum som jag är ställde jag mig i den korta bara för att få stå där i 100 år och se den längre kön få sällskap av nytt folk hela tiden, eftersom den gick som på räls. Suck.

En dag i höstas var jag och mamma på Ica i Oskarshamn. Alla kassor var öppna och till alla var det milslånga köer. Så det var bara att ställa sig i en och glo i 37 år. När det nästan var vår tur händer det som får mig att nästan flippa ur. Kassan som vi står i kö till börjar krångla och de får lyfta upp - och ner på kassapparaten både en och två gånger. Mamma suckade och sa: "Nu får vi säkert ställa oss i en annan kö". Jag tittade mig motvilligt omkring på de andra milslånga köerna. Jag höll på att bryta ihop men efter ett litet tag fick de ÄNTLIGEN igång den idiotiska kassapparaten. Suck.

Detta kanske låter som saker alla är med om då och då, men detta händer mig ständigt. Hamnar jag inte bakom en långsam pensionär med vagnen överfull med varor funkar inte kassapparaten, eller så uppstår ett annat problem.

Suck.

Låg mig vara frisk?

Jag tror någon har missuppfattat mig. Jag vill inte vara hemma och glo när det finns annat att göra. Jag är mycket hellre i skolan än i vardagsrumsoffan. Förstå det. Jag blev sjuk i november månad. Sedan i december igen. I början av februari fick jag världens förkyldning och i dag vakndade jag med ett väldigt magont och illamående känslor, som tur var stannade det där och jag mår något bättre. Skulle jag ändå må dåligt i morgon och tvingas stanna hemma IGEN blir jag arg. För jag orkar inte sitta hemma, finns nog ingen som blir så rastlös som jag blir av det.

Du som nu bestämmer ifall man ska vara sjuk eller ej, låt mig förbli frisk åtminstone de närmaste månaderna! Du får en kram då.

Any idea?

Jag vet inte.