Tusen Tankar

Jag sitter och har tusen funderingar i mitt huvud. På något sätt måste de ut, men skulle jag ta upp tusen saker i bloggen kan jag nog vara en av dem som skrivit den längsta bloggen någonsin. Och helt ärligt tror jag inte många skulle orka läsa det, och jag skulle fått sitta här hela natten och sedan vara helt död när jag ska skriva mitt arbete om stress i morgon. Kanske inte så lyckat, men lite kan jag nog få ut.

Trots dessa tankar som åker kors och tvärs i mitt huvud, mår jag bra. Lite förvirrad, men bra. Lite ångest för vissa grejer, men bra. Något förtvivlad på grund av dig, men det är inget ovanligt, och trots det mår jag bra.

Däremot fick jag just ett sug efter chips. Dillchips. Inte bra!

Tror dock sådant går över, vilket jag tror förvirring, ångest och förtvivlan också gör. Äter man ett antal chips så blir man trött på det efter ett tag, suget är alltså borta. Förvirring kan man också stilla, jag behöver bara stilla ångesten och förtvivlan så är den borta. Ångesten är nog lättast, faktiskt, min ångest beror på ett antal skolarbeten och några läxor, där vissa (MATTEN!) är extra jobbiga. Får jag bara det gjort så är det ur världen. Förtvivlan är nog däremot värre, men det går att fixa, bara jag vill. Men jag vill inte, inte helt. För jag vill veta säkert först, jag vet hur jag ska ta reda på det - det enda som fattas är modet. Jag har aldrig sett mig som en feg person, bara något osäker ibland, men sådant här är jag hopplös på. Usch, varför kan man inte veta säkert vad konsekvenserna kan bli?

Fast, äter jag ändå mig mätt på chips kommer suget komma tillbaka förr eller senare i alla fall. Det kommer att komma nya läxor, prov och arbeten som ger en ångest. En ny våg av förtvivlan kommer att komma, någon gång.Nu blev jag förvirrad, igen. Ska man dock se det så, lär det inte sluta bra. Skulle man skita i att äta chips skulle man bli galen, struntade man i allt skolarbete vore antagligen ett jobb i framtiden endast en dröm, vilket skulle ge ännu större ångest och skulle man inte göra något åt sin förtvivlan skulle man alltid vara det, och alltid över flera saker samtidigt, man skulle inte orka något.

Tusen tankar skulle bli miljoner, och min blogg skulle bli ännu längre. Alla skulle påverkas.