Nightmare

Jag antar att ni alla drömt en mardröm någon gång. En sådan som man vaknar upp ifrån med tårar i ögonen och dunkande hjärta. Jag hade en av de mest hemska mardrömmarna förra helgen. Jag drömde att jag hade fel på hjärtat och var tvungen att operera mig. Det var dock inte säkert att jag skulle överleva operationen, och jag var så rädd. Mamma berättade i drömmen att sådant kan gå i släkten och att var tredje (?) människa drabbas. Jag grät och sa att jag var jätterädd, hon höll om mig och sa att det skulle gå bra. Flera gånger under drömmen så vaknade jag helt skräckslagen och med ögonen fyllda av tårar.

Denna dröm slutade med att hela min familj var på väg in till sjukhuset i vår röda (!!!) bil. Då kom jag på att jag glömt berätta för Nawal och smsade henne. När vi kom fram till Vimmerby (ja, av någon konstigt anledning skulle jag opereras på sjukhuset där) och vi parkerat bilen, började vi gå mot sjukhuset. Då, plötsligt, blev det värsta stenraset som begravde oss alla. Jag lyckades ta mig upp efter ett tag, mamma och Victor lyckades också klara sig ut det, pappa kom aldrig fram och sedan vaknade jag. Händerna var uppsträckta i luften så att täcket befann sig ovanför mig. Antar att jag hade skyddat mig från stenraset, och jag grät. Sedan gick jag upp, för sova ville jag inte mer.

Under hela den dagen kände jag mig nere, drömmen förföljde mig och kom över allt annat. Det var en dålig dag. Usch!

Denna vecka har varit ganska bra, i alla fall. Jag har inte glömt drömmen helt, men jag har det bra på praktiken och jag har varit glad, vissa dagar gladare än andra, vilket har sina anledningar!

Nu har jag bara en vecka kvar på pratiken. Trots att jag längtar till skolan en del, så kommer jag sakna Stenshults förskola. Barnen är underbara och personalen är jättetrevlig. Jag får ångest av att tänka på att jag ska därifrån för sista gången om en vecka, kommer vara nära till tårar kan jag lova.

Nu hoppas jag på en lugn och skön helg, utan mardrömmar!

Sov sött!