Att flyga och cykla i en dröm

 

Natten mellan måndag och tisdag drömde jag att jag var på flygresa tillsammans med pappa och Victor. Detta plan landade efter ett tag för att ta en paus. Victor och jag gick då iväg för en promenad. När vi sedan skulle dra tillbaka var Victor jättesölig, och jag blev arg på honom för att jag blev rädd för att planet skulle åka utan oss, men jag hade honom bara att tacka. För när vi precis skulle komma in på flygplatsområdet (som för övrigt var en helt vanlig gräsplan) exploderade planet, och jag gav Victor en kram för att han hade segat sig på. Pappa var en av de få som överlevde explosionen.

En annan dröm som inträffade natten till onsdagen handlade om cykling. Helen skulle cykla till mig från Vimmerby, och jag skulle cykla och möta henne. För er som inte vet kan jag tala om att det är tre mil mellan mig och Vimmerby! Så att det var jobbigt är väl det ingen som tvekar på, dessutom var det mörkt och det regnade en massa! Usch.

Jag slog upp i ett drömlexikon vad det betyder när man drömmer att man cyklar. Jag citerar: "Om du drömmer att du åker på en cykel är det ett tecken på att du har en rastlös tid framför dig. Du kommer att söka efter ro och harmoni men bara mötas av oro och problem." (http://www.kolumbus.fi/~seanhype/virtual/)

Trevligt.

Unfair

 

Det är orättvist. Så jävla orättvist mot er.

Varför?

Bra Drömmar

 

Egentligen borde man älska mardrömmar - för det finns nästan inget bättre än att vakna då. Det är så skönt, att veta att det bara var en dröm.

Alltså borde man då hata bra drömmar. Det är HEMSKT att vakna efter att ha drömt något helt, totalt underbart. Det är hemskt att hata att det bara var en dröm.

Jag drömde en av de bästa drömmarna jag drömt i natt. Varför var jag tvungen att vakna?

Erstättaren för DH!

 

Nu när (mycket olyckligtivs) Desperate Housewives inte sänds under sommaren, har jag hittat en annan serie som jag följer. Inte lika bra som DH, men helt klart sevärd.

Det är få serier som får mig att skratta så som denna gör.

REAPER!

(Det allra roligaste i detta klipp börjar 1.00)

Sommarlov, matten igen och 18-årsdagen

 

Jag säger som Helen gjorde här om dagen då hon ringde: "Det har gått två veckor av sommarlovet... och jag är redan trött på det!" Vädret har hittills varit väldigt tråkigt och det enda man gjort är att ha suttit inne och glott. En sväng till sjukhuset har man också hunnit med, ojoj så roligt detta låter! Midsommarafton var dock trevligt, massa film och gott att äta tillsammans med min kära kusin! Sådant ska det vara mer av!

Emelie och jag pratade på msn förut och var väldigt glada över att vi inte läser någon matte i trean! Jaja, i know! Har nog nämnt den där idiotiska matten ett par gånger nu, men so what? Är man lycklig över att slippa något som varit en ren plåga hela året tåls det att upprepas! Något mer tal ska dock aldrig mer räknas! Hehe. Hade tänkt att ringa till de där människorna som gjort matteboken vi haft nu och klaga på att alla tal är dumma, men jag var så glad när jag skulle lämna in matteboken att jag glömde det. Jag gav ifrån mig en elak kommentar om boken (vilket INTE var första gången) en mattelektion då min lärare var i närheten, och han föreslog att jag skulle ringa och klaga. Något jag faktiskt funderat på tidigare...

På måndag, då ni! Då är det bara en vecka kvar till jag lämnar barnvagnen på riktigt och fyller 18! Woho! Jag förväntar mig att en massa saker ska förändras, så klart! Som att det alltid ska stå en burk öl på nattduksbordet i stället för mitt vanliga vattenglas då jag ska sova och att jag kan göra precis vad som helst, typ, stöka ner hela rummet totalt utan att någon tjatar på att det ska städas. Hm... är 18 en ålder då man även ska kunna ta ansvar? (För er som inte har humor är det meningen att ni ska skratta och förstå att allt detta var ett skämt... och för er som är tröga så var inte BOKSTAVLIGEN allt ett skämt, för 18 fyller jag faktiskt.)

Hoppas ni andra har ett hittills bra sommarlov, och att det forsätter så!

(Glöm ej att gratulera mig den sjunde juli!)

Inte så bussiga bussar...

Nope. Man ska inte bo här ute i Tuna.

Så tycker åtminstone de som bästämmer om bussarna.

För på midsommarafton går det inga bussar varken till eller från Vimmerby. Det är inte helt säkert, men jag kanske måste komma in dit då.

Just nu önskar jag verkligen att jag hade körkort.

Skoltankar

Min sista lektion innan sommarlovet ägde rum i dag. Det var historia och det var meningen att vi skulle se på film, jag själv satt mest och tänkte på annat. Jag menar, hur roliga är krigsfilmer, egentligen?

Hur som helst. Ledig nästa vecka, veckan därpå är det endast skolavslutning, så man kan nästan säga att jag har sommarlov nu. Sjukt vad tiden gått fort. Helt allvarligt, det känns inte alls som om det var länge sedan vi nyss började tvåan, jag minns de första dagarna så väl, beror det kanske på det? Jag vet inte, men de är klara som vattnet i en simhall. (Nu var jag allt fyndig!) Hur ser då jag på sommarlovet? Självklart ska det bli enormt skönt att äntligen få vara fri från dessa läxor och arbeten och prov och skit som kan jämföras med tortyr, det ska bli skönt att äntligen få ta det lugnt. Dock, är det som vanligt. Jag vill samtidigt inte, kommer sakna en massa människor, jag måste ju få skratta som jag brukar, på lektioner, raster eller i matsalen med mina fina vänner. Hur ska jag klara mig? Hur ska jag se på studenten om ett år? Jag vill så gärna ta studenten, samtidigt får man lite separationsångest. Uh, det orkar jag inte tänka på nu!

En av våra lärare, som även är vår mentor, ska sluta till hösten. Jag har aldrig någonsin fällt en tår för en lärare som ska sluta, men denna gång gjorde jag det när jag fick beskedet. Hon grät själv när hon berättade det, vilket bara gjorde allt så mycket värre. "Jag tycker om er så mycket, det är därför jag blir så ledsen." Antar att det kommer bli en sorglig skolavslutning.

Till hösten sedan får man väl se vad som händer. Eftersom gymnasiet ska byggas om kastas en del program ut överallt i Vimmerby så länge. Barn och Fritid är ett av de programmen som drabbas. Lokalen vi ska vara i är klar till första november, vad vi ska vara fram till dess, är det ingen som vet. Blir jag förvånad? Nej, det är precis som vanligt. Ska bli intressant och se vad som händer. Tredje året i övrigt blir nog rätt okej i alla fall, jag menar, jag läser ingen matte mer! Snacka om att hoppa högt och skrika utav glädje! Idrotten är också borta, vadå hur skönt som helst?

Nej, nu får det vara nog. Jag måste sova, god natt!

Smarthead Emma

Klockan är halv tolv.

Jag ska upp halv sex i morgon bitti.

Då är det skola och naturskola som gäller.

Emma är smart? Inte på långa vägar.

GAAAAAAAAAH

FUCK allting.

På människor som inte kan hälsa.

På bussar som aldrig kommer.

På hårfärg som ALDRIG blir som man vill.

På skuldkänslor.

På kärleken som ALDRIG går ens väg.

På skolan som HELA tiden proppar ens huvud full med en massa skit.

På datorn som går segt.

På betyg som går fel.

På att ha äckligt mycket tankar som stör en HELA tiden.

Ja, jag har en förbannat dålig dag... Det märks på språket.

Bläckpennan

Nu ska jag berätta en väldigt rolig historia som inte ägde rum på historian utan på naturkunskapen. Jag hade lånat en bläckpenna av Helen eftersom att min penna mystiskt försvunnit.

Ni vet den där "knappen" längst upp på bläckpennan, där man trycker så att stiftet ska komma fram, fastnade.

Jag: "Oj... den fastnade visst. Jag fixar det."

Helen: "Men neeej! Så där gör man inte..."

Jag: "Jo! Det funkar, vänta bara..."

Helen: "Nej, den går sönder då!"

Jag gav motvilligt pennan till Helen, som bokstavaligen tog i allt vad hon hade och slog stiftet på pennan mot sin skrivbok.

En bit av pennan flög iväg.

Och stiftet gick av.

Sedan slängdes pennan i papperskorgen medan både jag och Helen höll på att avlida av skratt. Emelie och jag kom sedan fram till att Helen inte ska jobba inom pennrepartioner, för då skulle företaget gå i konkurs.

Detta var en av de roliga sakerna som hände under denna lektion.

Hejsvejs!

Jag?

Gjorde ett personlighetstest med hjälp av min blogg. Testa på! http://www.prfekt.se/typealyzer/.

Här är mitt resultat, stämmer det?

Vårdaren (SF)

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

Make me Ill

Hejhej!

Jag vill vara sjuk i morgon.

Hejdåhejdå!

Shame on You!

Ibland hjälper det tydligen inte att man kämpar. Och vissa människor borde skämmas!

Jag blir så irriterad. Jkjdfdfsdfjhsdjfeuriwe.

John Blund hos mig?

John Blund bor på bussen. För jag (och Sofie) somnar alltid varje gång vi åker till skolan. I dag var han nog på besök i vår bil, för jag sov på vägen till Öland och även på vägen hem. Nu är jag stentrött och undrar ifall han är på semester hos mig fram till måndag då han återvänder till bussen igen? Man börjar undra.

Kan även tillägga att Amanda Jenssens platta är mycket, mycket bra!

Need to Calm Down?

Jag behöver nog lugna ner mig lite, andas. Vet inte riktigt vad det är, men känner mig väldigt uppjagad, eller något...

För några dagar sedan höll jag på att sätt andan i halsen då mamma kom in till mig där jag satt vid datorn och sa god natt. I går fick jag flera hjärtattacker då det knakade till i huset. Nyss pep mobilen till om att batteriet behöver laddas, jag höll på att trilla av stolen. Har även nästan svimmat så fort ett sms dykt upp.

Mitt hjärta kommer typ stanna snart... Hehe.

Sommarlängtan och förhoppningar...

Mitt sommarlov kan bestå av tre olika genrer:

   1. Lyckligt

   2. Hemskt

   3. Jobbigt osäkert och ångerfullt, men ändå pretty good...

Hm. Jag tror att den tredje genren kommer att vara den som visar sig. Kan få den ur spel, men jag vet inte om jag vågar.

Oavsett vad, så ska det ändå bli rätt skönt med sommarlov, skönt att komma bort från läxorna och hinna med gitarren och keyboarden som jag aldrig hinner med just nu och förhoppningsvis massa bad och roliga stunder med kusiner och vänner!  Uh, jag längtar...

Would you Dance, If I Asked You to Dance

Let me be your hero.

Would you dance
If I asked you to dance?
Would you run
And never look back?
Would you cry
If you saw me cryin'
Would you save my soul tonight?

Would you tremble
If I touched your lips?
Would you laugh?
Oh please tell me this.
Now would you die
For the one you love?
Hold me in your arms tonight.

I can be your hero, baby.
I can kiss away the pain.
I will stand by you forever.
You can take my breath away.

Would you swear
That you'll always be mine?
Would you lie?
Would you run and hide?
Am I in too deep?
Have I lost my mind?
I don't care, you're here tonight.

I can be your hero, baby
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away

Oh, I just wanna hold you.
I just wanna hold you, oh yeah.

Am I in too deep?
Have I lost my mind?
Well, I don't care, you're here tonight.

I can be your hero, baby
I can kiss away the pain, oh yeah
I will stand by you forever
You can take my breath away
You can take my breath away.

I can be your hero

Hero - Enrique Iglesias

Up and Down

Ångest. Ångest. Ångest.

Up and down.

Hur kan du vara så fin?

Du får mig att dra efter andan flera gånger om för att sedan få mig att le och slutligen gråta.

Tänk om du kunde skippa det sista.

Vad är Ditt Motto?

"Det är insidan som räknas".

"Lev dagen som den vore din sista".

"Hakunamata"

Motton. Det finns säkert tusen, men här ser du tre exempel som man ofta hör och läser. Förr, då jag läste intervjuer med diverse kändisar så kom ofta frågan "vilket är ditt motto?" fram. Jag vet att jag alltid var förundrad över hur de kunde svara, hur kunde de ha ett motto som de kände passade dem så bra? Varför hade inte jag något?

Okej, det är inte världens viktigaste grej, men jag har alltid känt att jag viljat ha något att gå efter, något enkelt som jag kan relatera till och få någon slags kraft ifrån. Ett motto, helt enkelt.

För en månad sedan, ungefär, dök det upp från ingenstans. Jag kom på att jag faktiskt gått efter det ett bra tag, jag visste att jag kunde relatera till det och jag kände att det verkligen var "jag".

Nu är du allt nyfiken, eller hur? Heh.

"Lite kan göra mycket". Så lyder det. Bra, va? Det är så rätt och så... klockrent, helt enkelt! För det kan verkligen vara så, lite kan göra så mycket!

Tänk själv; du har, enligt dig själv, en ganska tråkig t-shirt. Den är helt vanlig och verkligen inget särskilt med. Vad är då bättre en att plocka fram något häftigt smycke? Voilá, plötsligt är din t-shirt som ny! En ny frisyr kan också göra mycket, trots att håret är en ganska liten del av din kropp. Brukar du exempelvis aldrig ha håret uppsatt, så kan en vanlig hästsvans göra underverk. Tänk, vad lite kan göra!

Det handlar dock inte bara om kläder och utseende, verkligen inte! Du kan göra fantastiska grejer för någon genom att göra små grejer. En enkel sak som att till exempel le ett litet leende till någon du egentligen inte har så bra kontakt med, kan göra en dålig dag till bra dag för den personen. Den personen kanske då ler vidare och detta sprids allt bredare. Plötsligt ser du snart varenda människa le. Tänk, att göra detta endast genom att dra lite på läpparna!

Just nu är detta motto för mig väldigt bra. Kan tyvärr inte avslöja för mycket här i bloggen, men det jag kan säga är att jag vill gärna ha mer kontakt med en speciell person. Jag har försökt i en längre tid, och det går framåt, faktiskt. Sakta, men säkert. Bara genom att säga ett extra ord ibland eller visa sig något extra intresserad har gjort att det är bättre kontakt mellan... oss. Små vinkar, små tecken, små ord. Lite, helt enkelt.

Ett annat exempel är att säga något litet uppmuntrande till en vän, och han eller hon blir jätteglad bara för ett litet ord.

Jag är glad över att jag har ett motto, det är skönt, på något sätt. Och blir jag kändis någon gång i framtiden och får frågan "Vilket är ditt motto?" vet jag  nu vad jag ska svara.

Watch You^^

Jag skulle kunna se på dig och le för alltid.

En sådan där blogg du vet...

I dag kom min Darin-on-tour - tröja väl till användning. Det är luva på den! Mitt hår har nämligen liknat en morot i dag, i alla fall toppen på huvudet. Nu har jag dock färgat det igen. Så nu är det typ rödbrunt och ser helt okej ut. Känns dock inte riktigt som jag, och ska därför färga det igen.

Känner mig småtrött och lite ångestfylld. Men, Emelie gjorde mig glad! Hon är söt hon. Mina vänner är de sötaste!

Vet du vad, den 15 april börjar MITT älskade Desperate Housewives! Herregud, som jag längtat efter det hela vintern! FINALLY! Kommer att vara helt hyper nästan tisdag alltså då det börjar. För det är bäst, säg inte emot! För då blir Emma arg.

Ibland skriver man bloggar man egentligen inte vet varför man skriver. Detta var en sådan, bara så du vet.

Önskan ej uppfylld

Det gjorde den inte.

Forever?

I wish this smile and this feeling could last forever.

Det har varit en bra dag, trots allt =)

Klagoblogg!

Tjenare, alla HÄRLIGA pluggdagar som väntar på mig nu den närmaste tiden! Ska blir SÅ kul att få gräva ner mig i böcker och rapporter och stenciler och allt annat trevligt! Gud, vad jag längtar!

Inte.

*Svär en väääldigt lång ramsa*. Det känns verkligen som man har jobb över öronen gånger två nu. Har (om jag räknar rätt) tre - fyra prov april månad, plus nationella prov i engelska, ett ANTAL rapporter att lämna in och maj månad inleds så vänligt med nationellt prov i matte. Fy *svärord*.

I dag satt jag med historian som ska vara inlämnad på torsdag. Historia måste vara det mest ointressanta ämne som finns. Att jag ens valde det ämnet! Men någon sa tydligen att det var viktigt. Det är tydligen viktigt att kunna att Michelangelo mest berömda(?) skulptur var av en naken David (David och Goliat, ni vet). He, som om jag bryr mig!

Något som dock är KUL är jag kommer få SOVMORGON för ungefär första gången i världshistorien på onsdag. (Ja, jag bor så öde att det går typ en buss på morgnonen och sedan en på eftermiddagen in till Vimmerby, så någon sovmorgon är det sällan tal om.) Dessutom är jag den ENDA som får det PLUS att jag kommer hem tidigast av alla i klassen!

Det mindre trevliga är dessvärre orsaken. Vi ska nämligen till Bråbo utanför Kristdala. (Det ligger i Oskarshamns kommun för er som gillar geografi, och det är just därför jag komma få sovmorgon och komma hem tidigt. Bussen passerar nämligen min infart.) Där ska vi få en inspirationskurs för naturskolan vi ska hålla med massa barn nu i vår. Jag hoppar INTE högt av glädje. Detta innebär alltså att vi ska hålla till i skogen hela dagen PLUS att vi ska laga mat där. Jag är lååångt ifrån en naturmänniska, trots att jag bor som jag gör (har hört från kompisar att jag faktiskt är mycket mer storstadsmänniska, trots att jag aldrig bott i en storstad). Så, ja, detta blir intressant...

Jaja, nu har jag klagat tillräckligt! SEE YA!

Scary

I natt drömde jag att Jorden skulle gå under på grund av att solen var på väg att slockna. Det visade sig senare vara ett stort missförstånd. ("De" hade blandat ihop solen med månen, eftersom månen inte lyser lika starkt som solen, trodde de att solen var på väg att slockna...)

I dag hör man om en rysk sekt, som gömt sig i en grotta för att de fått för sig att Jorden ska gå under den 28 maj i år. http://www.dn.se/DNet/jsp/polo...a=755092

Läskigt. Att man ibland kan dröma sanndrömmar, alltså. Trots att detta inte stämde in helt men, i alla fall...

What to Feel?

It was like my breath left my body.

The tears came right after.

Now I don't know what to feel.

 

fanfanfan.

And I Felt Sick

De flesta vet nog hur jag är, jag kan se alla möjliga sorters skräckfilmer i sträck utan att fara det minsta illa, jag tål att se operationer i tv utan att reagera något särskilt medan andra i familjen håller för ögonen. Jag kan dock gråta till filmer, men det hör väl egentligen inte hit... Det jag vill komma till är att jag hela tiden trott att jag tål att se äckliga och läskiga filmer, men inte längre.

Såg precis klart filmen "Snakes on a Plane". Titeln säger allt, filmen handlar om ormar som släpps lösa på ett plan av en galning. Då menar jag inte tre, fyra stycken, utan säkert 100 slingrande, slemmiga, både stora och små ormar. Jag har alltid tålt att se ormar på teve, i dokumentärer som Krokodiljägaren och dylikt, men detta var för mycket. De var överallt, bet människor, hoppade fram när man minst anade... Det var flera sorters kobror, en SKITSTOR boaorm(?) och en massa andra giftiga äckledjur.

Ni förstår säkert att jag ogillar ormar, och det gör jag. Får världens panik bara jag ser en liten snok på vägen här hemma. Men vet ni vad det värsta är? Under filmens gång, (gud, detta är SÅÅÅ lägligt) så spydde min älskade katt, Rags. Min mamma är och jobbar, pappa sover, min lillebror vågade knappt gå och titta vad som hänt... Så, den som fick fixa undan denna lilla olycka var ingen mindre än storasyster (alltså JAG) som satt och tittade på äckliga ormar på teve. Jag kan säga att jag INTE mådde bättre efter det, var sekunder från att själv göra något liknande som katten gjort, och nu mår jag illa som satan.

Det mest irriterande var ändå att så fort lilla Rags var "klar" gick han lugnt och snällt till ytterdörren och ville ut. Han kan glömma att han får komma in mer i kväll.

Ska vi slå vad om att jag drömmer om 50 kobror i natt som håller på att anfalla mig medan jag torkar upp min katts spyer? Gah.

Till er som har ormfobi, se inte den här filmen.

Den Största Förlusten

Hittade detta citat på http://www.livet.se/ord/kategori/K%C3%A4rlek:  Att bara älska någon utan att våga berätta det för personen är den största förlusten av alla. - Henrik Jonsson.

Förstår jag allt rätt vet jag vad jag borde göra.

I Need Some Love

Önska mig lycka till, jag har matteprov på onsdag.

Skulle även behöva en kram, dock inte för matteprovet.

<3<3<3 till er som står mig nära!

Suck För Mataffärer

Bara så ni vet ska ni aldrig gå i en mataffär med mig. För det lär ta år innan ni kommer ut. Nej, det är inte så att jag står och velar mellan gröna eller röda äpplen (för oftast är det mamma som har hand som sådana ärenden) utan jag hamnar nämligen ALLTID i fel kö. Suck.

I dag till exempel var jag på Konsum. Jag skulle handla bröd, något att dricka och en chokladkaka som jag kan smaska i mig på bussen i morgon då hela Barn - och fritidsprogrammet ska åka till Skövde. En resa som för övrigt är fruktansvärt onödig, då vi kommer åka buss i sammanlagt sex timmar för att vara där och glo på deras gymnasieskola i 3-4 timmar. Hur som helst, tillbaka till Konsum. Det fanns två köer, den ena var lång och den andra var kort. Den långa bestod av folk med massa korgar i handen. Den korta bestod bara av ett gammalt par med en kundvagn. Dum som jag är ställde jag mig i den korta bara för att få stå där i 100 år och se den längre kön få sällskap av nytt folk hela tiden, eftersom den gick som på räls. Suck.

En dag i höstas var jag och mamma på Ica i Oskarshamn. Alla kassor var öppna och till alla var det milslånga köer. Så det var bara att ställa sig i en och glo i 37 år. När det nästan var vår tur händer det som får mig att nästan flippa ur. Kassan som vi står i kö till börjar krångla och de får lyfta upp - och ner på kassapparaten både en och två gånger. Mamma suckade och sa: "Nu får vi säkert ställa oss i en annan kö". Jag tittade mig motvilligt omkring på de andra milslånga köerna. Jag höll på att bryta ihop men efter ett litet tag fick de ÄNTLIGEN igång den idiotiska kassapparaten. Suck.

Detta kanske låter som saker alla är med om då och då, men detta händer mig ständigt. Hamnar jag inte bakom en långsam pensionär med vagnen överfull med varor funkar inte kassapparaten, eller så uppstår ett annat problem.

Suck.

Låg mig vara frisk?

Jag tror någon har missuppfattat mig. Jag vill inte vara hemma och glo när det finns annat att göra. Jag är mycket hellre i skolan än i vardagsrumsoffan. Förstå det. Jag blev sjuk i november månad. Sedan i december igen. I början av februari fick jag världens förkyldning och i dag vakndade jag med ett väldigt magont och illamående känslor, som tur var stannade det där och jag mår något bättre. Skulle jag ändå må dåligt i morgon och tvingas stanna hemma IGEN blir jag arg. För jag orkar inte sitta hemma, finns nog ingen som blir så rastlös som jag blir av det.

Du som nu bestämmer ifall man ska vara sjuk eller ej, låt mig förbli frisk åtminstone de närmaste månaderna! Du får en kram då.

Any idea?

Jag vet inte.

Matematik = hemskt.

När jag gick på låg - och mellanstadiet gillade jag alla ämnen - förutom idrott, oftast. På högstadiet avskydde jag nästan alla, förutom idrott. Nu på gymnasiet står jag ut med de flesta, och tycker att några är riktigt roliga - dock inte idrott något särskilt och absolut inte matte.

Matte, ja. Säg någon lektion då jag inte har haft lust att öppna fönstret och riva sönder boken - sida för sida - för att sedan se papperslapparna fyllda med äckliga ekvationer och annat skit segla över halva Vimmerby. Jag hatar Matematik B. I dag sa jag "hej då, med dig, vi ses inte igen" till ett tal som jag nästan fick ett utbrott på. Ett tal som var så fruktansvärt krångligt enligt min hjärna, som sedan visade sig var sjukt enkelt. Åh. Jag hatar matte.

Just nu läser vi sådana där... funktioner? Aja, shit the same. Det står jag ut med, faktiskt så klarade jag av åtta(?) tal ungefär på en kvart i går hemma, de var överdrviet enkla, faktiskt. Förra kapitlet var näst intill acceptabelt, då det handlade om geometeri. Det allra första kapitelt var om algebra, ett ord som jag får rysningar av.

Jag var nästan rasande varenda lektion då vi arbetade med det, fattade absolut INGENTING och höll ibland till och med på att börja gråta. Jag förstod inte att jag i A-kursen hade legat på gränsen till VG, och till och med fått det på NP. Hade jag blivit trög över sommarlovet, eller var det bara B-kursen som var betydligt mycket svårare? Jag hoppas att det sistnämnda stämmer.

På lågstadiet sa min lärare att jag hade svårt för matte, jag fattade absolut inte alls varför hon sa så, eftersom jag då tyckte det var kul. Dock så försvann det "svåra" på mellanstadiet, enligt min lärare, och jag tyckte fortfarande att det var riktigt kul. På högstadiet ändrades dock min inställning drastiskt.

Jag fick en lärare som var sjuk säkert hälften av tiden och som inte verkade vara särskilt engagerad på något sätt i sina lektioner, jag började avsky matte eftersom jag heller inte förstod någonting av det som sades i boken, längre. Jag låg på G hela vägen ut dock, som tur var.

Nu har jag en mycket bättre lärare, men avskyr fortfarande ämnet. Jag föredrar svenska, engelska och yrkesämnena VÄLDIGT mycket mer. Jag har sällan lust att riva sönder böckerna där eller få utbrott för att jag inte förstår. Nej, den matematiska delen av mig har sedan fyra och ett halvt år tillbaka gått i pension. Den jobbar endast för att det står på mitt schema att den ska göra det, men den behöver bara stå ut i ett halvt år till. Sedan kan den vila från hemska matteböcker.

Hejsvejs!

Words Don't Come Easily

Jag har ont i magen, känner mig allmänt nere och har lite smått ångest. För första gången på mycket länge vill jag inte till skolan. Eller, jag vill men ändå inte. Usch.

Satt och spelade gitarr förut i dag. Har blivit rejält beroende om man säger så. När jag kom ut från mitt rum förut efter att ha spelat i säkert en timme säger mamma: "Du börjar bli duktig nu." Kan väl diskuteras, men det är verkligen kul, så nu förstår jag dig mycket väl, Sofie. Nu får jag bara inte glömma bort att spela på min keyboard.

Vet inte vad jag ville få ut med detta. Nu ska jag spela Bubble Shooter som jag blivit beroende av.

Hejsvejs!

Words don't come easily, when you get close I shiver

Bonde Söker Skvallertidning

By the way.

Jag har alltid tyckt att "Bonde Söker Fru" varit ett meningslöst program. Nu står jag ännu mer fast vi det. De verkar inte ens vara säkra på om det är barn är eller skilsmässa de väntar.

Jag var på Ica i dag och shoppade med familjen. När vi stod i kön så underhöll jag mig själv med att läsa på framsidorna av skvallertidningarna. Den första jag kollade in var Hänt Extra: "Tv-bonden Susanne i tårar, blev lämnad en vecka efter förlovningen". Min blick vandrade sedan vidare till Se&Hör: "Susanne och Per-Inge väntar tillökning. Susanne: Jag hoppas det blir en tjej".

Eller så var det bara skvallertidningarna som var korkade som vanligt. Jag ber om förlåtelse ifall jag blandade ihop era rubriker.

Bye!

there was a day, when everything was wrong

There was a day, when everything was wrong,
that's why, I started to write this song.
I was sitting all alone,
just stared at the phone.
Wanted to call you,
but I couldn't, I knew that was true.

För ett ögonlblick var det som att allt rasade samman.

Usch. Dålig dag.

Extra stort studiebidrag?

I dag har jag varit helt otroligt trött, precis som i går. Kan inte sova på nätterna... I söndags kväll somnade jag vid ett, i går somnade jag någorlunda snabbt, men sover inte alls bra. Jag tänker för mycket och är nervös.

Jag var så trött i dag att jag jobbade matte extra hårt för att glömma att jag var trött. Matte av alla ämnen, den lektionen brukar jag ägna mig att skratta med Emelie och Helen, men orkade inte ens med det. Då är det illa. Uh, hemska dag!

Och jag är så irriterad på mitt hår att jag har lust att bara lkfdsfjsl. Jag vill klippa mig, vill ha kvar längden på håret så mycket som det går men just nu är det oerhört slitet. Det bara hänger! Synd bara att det ska vara så dyrt. Har inte råd med det just nu. Heh, kan alltid hoppas på att det blir ett extra stort studiebidrag denna gång, eftersom jag varit så duktig i skolan ;)

Nu ska jag halvsova lite, tänkte jag, see ya!

SHITPOMMES!

Nu är jag trött på detta velande fram och tillbaka.

(Konstigt)

Nu berättar jag när jag får chansen.

(Jag förstår inte själv att jag skriver detta.)

Skulle det gå helt åt skogen

(visserligen är det där jag bor, men ja...),

stöttar du mig då?

(Du är illa tvungen)

Och, ja, jag är allvarlig!

Harry Potta och Pottaordern

I can't sleep, 'cause there's a monster under my bed.

Trevlig dag i dag. Steg upp redan klockan halv 10, hjälpte Victor med Harry Potter - spelet, åt frukost, fastnade vid gitarren en halvtimme och blablabla... Tio i ett åkte jag in till Vimmerby och träffade på kära Mimmi. Vi fikade gottigottgott (kladdkaka med hjärt-strössel och varm choklad med grädde och chokladsås på det). Mycket trevligt!

Jag längtar till sommaren en massa. Vill fylla 18 och hitta på en massa roliga saker med en massa roliga människor. Massamassamassa.

Känner mig lite smått rastlös. Vill hitta på något! Ni som är villiga att göra något med mig är välkomna att göra det. Tycker faktiskt att det är segt med looov. Finns nada att göra. Sedan vill jag reda ut en massa också, som jag ska försöka ta tag i. Kanske redan i kväll.

Victor och jag har alltså skaffat Harry Potter och Fenixorden till hans Nintendo Wii. Skitkul! Lite förvirrande bara. Den där himlans Neville är typ borta! Jag måste ha tag i honom. Jag måste hämta något som har med någon läxa att göra som vi tydligen fått av Proffesor Sprout, och för att hitta det måste jag fråga Neville, för han är typ bäst i det ämnet. Och jag måste ha tag i det för att komma vidare i spelet också, Proffesor Sprout låter mig inte hämta ett par växter annars som jag måste fixa till en för att han ska kunna komma till DA-mötena. ÅH! Dumma Neville, han finns inte på marodörkartan heller! Aja, jag spelade trollkarlsschak mot någon idiot där också. Jag är helt säker på att jag vann, men ändå säger han att jag ska försöka igen och se ifall det skulle gå bättre. Fy på honom!

Hej då!

Sportlov, not very good for me

Söndag. Söndag kväll. Sportlov, alltså ingen skola i morgon. Så är läget just nu. Jag borde kanske vara glad, förhoppningsfull och allt vad man nu ska vara inför ett lov, men jag är inte det. Det känns bara meningslöst och jobbigt. Jag tänker för mycket på loven, för det är då jag verkligen får tid, kommer fram till en massa saker. I skolan får jag vila från detta, då kan jag koncentrera mig på annat. Dessutom får man träffa folk man inte annars träffar.

Jag avskyr när allt ska vara så svårt jämt och ständigt. Det är nog inte meningen att livet ska vara lätt, jag har verkligen förstått det. Det som är allra viktigast är också svårast, oftast; vänskap och kärlek. Det svåra med de här två ämnena upplever jag nu. Samtidigt.

Det svåra med vänskapen, just nu:

En annan orsak till att jag inte ser fram emot lovet är att jag skulle fått umgås med en nu den här veckan, men det blev inte så. Jag vet inte om det beror på mig eller dig, kanske båda. Jag vill i alla fall inte att det ska vara så här, förstår inte vad som hänt. Det kanske bara är ett stort missförstånd från min sida, eller så är det som jag tror; du vill egentligen inte ha med mig att göra. Nawal, om du skulle läsa detta, vilket jag inte tror men i alla fall, förlåt ifall jag gjort något fel.

Det svåra med kärleken, just nu:

Ja, jag har nog tjatat om detta lite i bloggen förr, antar att det inte har någon verkan längre, om det nu någonsin haft det, men det är skönt att få ur sig allt i alla fall. Veckan som varit nu var ganska bra, jag var glad. Du fick mig glad, bara genom att finnas nära. Trots det är jag fortfarande väldigt svag, känns det som, kring detta. Jag vet inte vad jag ska göra, som vanligt. Eller, jag vet vad jag borde göra, men det är så svårt. Så otroligt svårt. Jag borde berätta allt, men är så rädd för att det ska bli helt åt skogen fel, som vanligt. När kommer jag ur detta, egentligen? Help, please?

Så, ja. Jag ser inte fram emot lovet. Jag kommer deppa över att det inte blev som det skulle och tänka sönder min hjärna om Dig.

Ha ett bra lov, alla ni andra!

Jag vill, och du?

Det finns så mycket jag skulle vilja.

Jag skulle vilja berätta, få det svaret jag önskar och sedan vill jag att allt ska vara bra.

Men det kommer aldrig att hända.

Jag vet precis hur det skulle se ut, jag har gått igenom det så många gånger i huvudet. Du och jag. Du och jag sitter på en bänk, jag berättar, du lyssnar. Jag vet precis vad jag skulle säga. Svaret vet jag också hur det skulle bli, och det är inte det jag vill. Det känns hopplöst, det är hopplöst, men jag tycker så mycket om dig.

Jag minns första dagen jag såg dig. Du är den jag minns bäst från den dagen, jag kommer ihåg att vi kom ut från det där stora rummet och den första jag såg var du. Allt stod stilla, jag kände något direkt, du såg inte mig, jag tror inte det, men jag iaktog vartenda steg du tog.

Sedan dess velade jag fram och tillbaka, osäker på ifall det verkligen var något. Men nu är jag säker, jag vet att det är något, något jag känner, något stort. Jag är förälskad.

Jag vill så gärna att du ska känna detsamma, men vill du det?

En Dröm För Mycket

Jag drömde om dig i natt.

Jag borde inte göra det, men jag saknar dig.

Allt kommer rasa, igen.

JA, JAG VET! JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT PATETISK!

Hej då.

Tyck Synd om Mig!

I går innan jag skulle somna tänkte jag: "när jag börjar känna smak utav maten så tänker jag till och med njuta av den äckliga". Trodde jag på det själv? Att jag ens tänkte tanken tyder på att jag är ganska desperat! Maten har inte smakat ett skit sedan i torsdags! Aja.

Jag är hemma i dag trots allt. Fick något så in sjutton ont i halsen i går kväll. Det värkte som bara den då jag försökte svälja och ska kanske därför åka in till vårdcentralen i dag. GUD SÅ GLAD MAN BLIR! Feber, förkyldning, hosta, ögoninflammtion och nu då halsfluss(?). Vad kommer härnäst? Öroninflammation? Skulle inte bli ett dugg förvånad!

Jag drömde i natt att jag var frisk och hade åkt till skolan - och det var faktiskt väldigt roligt där. Snacka om att jag blev grymt besviken av att vakna sedan! Usch, jag känner mig riktigt deppig. Tyck synd om mig! Fast, är jag bara frisk till på fredag så kan jag nog stå ut. Den där öroninflammationen får allt komma någon annan gång.

Just nu sitter det en okänd man i vårt kök. Pappa ska köpa en skördare(?) och har därför fått kontakt med en massa försäljare, och nu är en av dem här. Hoppas de inte tar sig en tripp hit, det är på egen risk säger jag bara. Jag ser inte alltför rolig ut. Mamma köpte en ögonsalva i går, man typ lägger ett lager mellan ögongloben och skinnet eller vad man ska säga, innanför ögat alltså. Äh, hur som helst, man ser skitsuddigt ett tag, jag är mycket glad över att jag inte ser så dåligt. Jag tog lite sådan salva för en halvtimme sedan, och ser fortfarande inte normalt. Det jag skulle komma till var dock att den här salvan åker alltid lite utanför ögonen också, så jag är helt gul runt om! Inte så vackert, därför är det på egen risk man träffar på mig.

Blev ännu en blogg om mina fina sjukdomar. Blir det en sådan i morgon också?

Skulle inte förvåna mig.

LYCKA!

I dag ser mina ögon lite mer normala ut = LYCKA! Jag är fortfarande förkyld, men är lite piggare ändå. Känns bra! Förhoppningsvis kan jag dra till skolan i morgon, får se hur jag mår i kväll.

Har precis skrivit klart mitt arbete om stress, känns skönt! Fick lite sistaminuten-tips av Sofie också via msn, tackar, tackar. Nu är det bara en uppsats och två rapporter kvar, dock har jag skrivit ungefär halva uppsatsen och lite på en av rapporterna.

På fredag blir det Melody Club! Ska bli kul, sedan på lördag fyller mamma 40 och då kommer en massa roligt folk hit (om jag inte smittat ner hela familjen till dess). Sedan är det bara en vecka kvar och efter det är det sportlov! Då ska jag till min kära Nawal. Något annat som är mindre kul är att jag ska till tandläkaren på tisdagen, klockan 9.30, men det får gå det också.

Förhoppningsvis kommer min blogg snart sluta handla om min förfärliga sjukdom. Håll tummarna!

Deppig, dumma sjuka

Jag är deprimerad.

Jag är deprimerad.

Jag är deprimerad.

Jag vill inte vara SJUK! Mina ögon mådde bra i går, och nu är de värre igen. Min förkyldning verkar aldrig avta. Och jag kan inte gå till skolan i morgon som jag sett fram emot ett par veckor.

HIMLA SKIT!

Jag vaknade med ihopklibbade ögon i dag igen. Det gick nästan inte att öppna dem, det var hemskt. Nu är det alldeles illröda.

Jag är deprimerad.

SJUKT händelserik dag

I dag har varit en väldigt händelsrik dag. Jag har spelat piano och även lite gitarr, har halvglott på teven (blev mest att tankarna for iväg åt andra håll), sprungit och snytit mig var 15:e minut och sprungit efter min katt Rags som fått för sig att vara väldigt olydig i dag. Flera gånger har han försökt gå upp för trappan, vilket han VET att han inte får, men i dag hade han fått för sig att det var okej. Pappas skrivbord har han hoppat upp på ett antal gånger, oj vad skönt det måste vara att sova på en massa räkningar.

Spännande, eller hur?

Min näsa rinner all the time, det dumma nässprayet hjälper inte, mina ögon är jättevackra (pappa tror att jag fått kinessjukan, hm). I natt var jag uppe 5-6 gånger, fyllde på vattenglaset, var på toa, sköljde ur ögonen (ögonfransarna hade kletat ihop, nej, det är INTE kul att ha ögoninflammtion) och en massa skit. Dagisbarns smittor är inte normala, jag tror jag aldrig mer ska ha praktik på dagis, vägrar bli sådan här igen.

Har ätit mat i dag som kunde varit så gott! Men som de flesta säkert redan vet är smaken inte densamma då man är förkyld, den existerar knappt. Så den Mexikanska Köttfärspajen som mamma köpte hem som brukar vara brännande stark var inte värre än en ostsmörgås, tacosen smakade nada och de annars så underbart goda dillchipsen var inte heller särskilt smakfulla.

Hoppas du mår bättre! Nu måste jag sluta, för det svider i ögonen.

When You Made My Day

You said some few words to me,
with that you made my day.

I went away while I was laughing,
people stared but I didn’t care.

Couldn’t think of anything else,
couldn’t believe I had just looked at you.

You had joked like always,
and your smile was there.

I still dream about it,
hope I will meet you again, very soon.

Nightmare

Jag antar att ni alla drömt en mardröm någon gång. En sådan som man vaknar upp ifrån med tårar i ögonen och dunkande hjärta. Jag hade en av de mest hemska mardrömmarna förra helgen. Jag drömde att jag hade fel på hjärtat och var tvungen att operera mig. Det var dock inte säkert att jag skulle överleva operationen, och jag var så rädd. Mamma berättade i drömmen att sådant kan gå i släkten och att var tredje (?) människa drabbas. Jag grät och sa att jag var jätterädd, hon höll om mig och sa att det skulle gå bra. Flera gånger under drömmen så vaknade jag helt skräckslagen och med ögonen fyllda av tårar.

Denna dröm slutade med att hela min familj var på väg in till sjukhuset i vår röda (!!!) bil. Då kom jag på att jag glömt berätta för Nawal och smsade henne. När vi kom fram till Vimmerby (ja, av någon konstigt anledning skulle jag opereras på sjukhuset där) och vi parkerat bilen, började vi gå mot sjukhuset. Då, plötsligt, blev det värsta stenraset som begravde oss alla. Jag lyckades ta mig upp efter ett tag, mamma och Victor lyckades också klara sig ut det, pappa kom aldrig fram och sedan vaknade jag. Händerna var uppsträckta i luften så att täcket befann sig ovanför mig. Antar att jag hade skyddat mig från stenraset, och jag grät. Sedan gick jag upp, för sova ville jag inte mer.

Under hela den dagen kände jag mig nere, drömmen förföljde mig och kom över allt annat. Det var en dålig dag. Usch!

Denna vecka har varit ganska bra, i alla fall. Jag har inte glömt drömmen helt, men jag har det bra på praktiken och jag har varit glad, vissa dagar gladare än andra, vilket har sina anledningar!

Nu har jag bara en vecka kvar på pratiken. Trots att jag längtar till skolan en del, så kommer jag sakna Stenshults förskola. Barnen är underbara och personalen är jättetrevlig. Jag får ångest av att tänka på att jag ska därifrån för sista gången om en vecka, kommer vara nära till tårar kan jag lova.

Nu hoppas jag på en lugn och skön helg, utan mardrömmar!

Sov sött!

Tusen Tankar

Jag sitter och har tusen funderingar i mitt huvud. På något sätt måste de ut, men skulle jag ta upp tusen saker i bloggen kan jag nog vara en av dem som skrivit den längsta bloggen någonsin. Och helt ärligt tror jag inte många skulle orka läsa det, och jag skulle fått sitta här hela natten och sedan vara helt död när jag ska skriva mitt arbete om stress i morgon. Kanske inte så lyckat, men lite kan jag nog få ut.

Trots dessa tankar som åker kors och tvärs i mitt huvud, mår jag bra. Lite förvirrad, men bra. Lite ångest för vissa grejer, men bra. Något förtvivlad på grund av dig, men det är inget ovanligt, och trots det mår jag bra.

Däremot fick jag just ett sug efter chips. Dillchips. Inte bra!

Tror dock sådant går över, vilket jag tror förvirring, ångest och förtvivlan också gör. Äter man ett antal chips så blir man trött på det efter ett tag, suget är alltså borta. Förvirring kan man också stilla, jag behöver bara stilla ångesten och förtvivlan så är den borta. Ångesten är nog lättast, faktiskt, min ångest beror på ett antal skolarbeten och några läxor, där vissa (MATTEN!) är extra jobbiga. Får jag bara det gjort så är det ur världen. Förtvivlan är nog däremot värre, men det går att fixa, bara jag vill. Men jag vill inte, inte helt. För jag vill veta säkert först, jag vet hur jag ska ta reda på det - det enda som fattas är modet. Jag har aldrig sett mig som en feg person, bara något osäker ibland, men sådant här är jag hopplös på. Usch, varför kan man inte veta säkert vad konsekvenserna kan bli?

Fast, äter jag ändå mig mätt på chips kommer suget komma tillbaka förr eller senare i alla fall. Det kommer att komma nya läxor, prov och arbeten som ger en ångest. En ny våg av förtvivlan kommer att komma, någon gång.Nu blev jag förvirrad, igen. Ska man dock se det så, lär det inte sluta bra. Skulle man skita i att äta chips skulle man bli galen, struntade man i allt skolarbete vore antagligen ett jobb i framtiden endast en dröm, vilket skulle ge ännu större ångest och skulle man inte göra något åt sin förtvivlan skulle man alltid vara det, och alltid över flera saker samtidigt, man skulle inte orka något.

Tusen tankar skulle bli miljoner, och min blogg skulle bli ännu längre. Alla skulle påverkas.