Matematik = hemskt.

När jag gick på låg - och mellanstadiet gillade jag alla ämnen - förutom idrott, oftast. På högstadiet avskydde jag nästan alla, förutom idrott. Nu på gymnasiet står jag ut med de flesta, och tycker att några är riktigt roliga - dock inte idrott något särskilt och absolut inte matte.

Matte, ja. Säg någon lektion då jag inte har haft lust att öppna fönstret och riva sönder boken - sida för sida - för att sedan se papperslapparna fyllda med äckliga ekvationer och annat skit segla över halva Vimmerby. Jag hatar Matematik B. I dag sa jag "hej då, med dig, vi ses inte igen" till ett tal som jag nästan fick ett utbrott på. Ett tal som var så fruktansvärt krångligt enligt min hjärna, som sedan visade sig var sjukt enkelt. Åh. Jag hatar matte.

Just nu läser vi sådana där... funktioner? Aja, shit the same. Det står jag ut med, faktiskt så klarade jag av åtta(?) tal ungefär på en kvart i går hemma, de var överdrviet enkla, faktiskt. Förra kapitlet var näst intill acceptabelt, då det handlade om geometeri. Det allra första kapitelt var om algebra, ett ord som jag får rysningar av.

Jag var nästan rasande varenda lektion då vi arbetade med det, fattade absolut INGENTING och höll ibland till och med på att börja gråta. Jag förstod inte att jag i A-kursen hade legat på gränsen till VG, och till och med fått det på NP. Hade jag blivit trög över sommarlovet, eller var det bara B-kursen som var betydligt mycket svårare? Jag hoppas att det sistnämnda stämmer.

På lågstadiet sa min lärare att jag hade svårt för matte, jag fattade absolut inte alls varför hon sa så, eftersom jag då tyckte det var kul. Dock så försvann det "svåra" på mellanstadiet, enligt min lärare, och jag tyckte fortfarande att det var riktigt kul. På högstadiet ändrades dock min inställning drastiskt.

Jag fick en lärare som var sjuk säkert hälften av tiden och som inte verkade vara särskilt engagerad på något sätt i sina lektioner, jag började avsky matte eftersom jag heller inte förstod någonting av det som sades i boken, längre. Jag låg på G hela vägen ut dock, som tur var.

Nu har jag en mycket bättre lärare, men avskyr fortfarande ämnet. Jag föredrar svenska, engelska och yrkesämnena VÄLDIGT mycket mer. Jag har sällan lust att riva sönder böckerna där eller få utbrott för att jag inte förstår. Nej, den matematiska delen av mig har sedan fyra och ett halvt år tillbaka gått i pension. Den jobbar endast för att det står på mitt schema att den ska göra det, men den behöver bara stå ut i ett halvt år till. Sedan kan den vila från hemska matteböcker.

Hejsvejs!