Nu är jag trött på detta velande fram och tillbaka.
(Konstigt)
Nu berättar jag när jag får chansen.
(Jag förstår inte själv att jag skriver detta.)
Skulle det gå helt åt skogen
(visserligen är det där jag bor, men ja...),
stöttar du mig då?
(Du är illa tvungen)
Och, ja, jag är allvarlig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar